IBS

(Irritable Bowel Syndrome – Colon Irritabile – Irriterad tjocktarm – Nervös tjocktarm – spastisk colit mm)

(Utskriftsvänlig version)

IBS är oerhört vanligt och har också många namn. Man räknar med att upp till en tredjedel av befolkningen har olika grader av åkomman. Det väsentligaste är att redan inledningsvis påpeka att tillståndet är

  • helt ofarligt
  • har ingenting att göra med cancer eller inflammation

Däremot kan symtomen i vara mycket skrämmande, svåra och i ett fåtal fall även invalidiserande och med så pass sänkt funktionsnivå att sjukpensionering kan bli aktuell.

Symtomen är många och symtombilden är högst varierande:

  • oregelbunden avföring, ibland fragmenterad och
  • slemtillblandadomväxlande lös och hård avföring och till och med förstoppning
  • Proppdiarréer (när man går på toaletten är det först förstoppat och strax får man sprutande och lös avföring)
  • obehagskänsla, gaser och uppblåsthet i buken
  • ofullständig tarmtömning
  • buksmärtor, vars lokalisation kan variera
  • man måste rusa till toaletten (ibland kan det hända olyckor)

Många individer med IBS har också smärtor högre upp i buken (exempelvis refluxbesvär) och bland IBS-patienter är psykiatriska symtom som ångest och depression överrepresenterade.

Det är en vanlig föreställning att IBS är en psykosomatisk åkomma, men så behöver det inte alls vara. Å ena sidan vet vi att psykologiska faktorer utlösa och förstärka symtomen (ex. examensdiarré) men å andra sidan finns det inga gemensamma psykologiska karaktärsdrag som är gemensamma för all IBS-patienter. Sanningen är den att vi faktiskt inte känner till orsaken till IBS.

Vi vet att tarmens rörelsemönster är rubbat men orsaken till detta är höjt i dunkel. Det är därför det finns så många spekulationer om orsaker.

Utöver psykologiska faktorer vet vi att man kan få IBS-symtom efter infektion i mag-tarmkanalen. Annars rör det sig mest om mer eller mindre begåvade spekulationer:

  • Rubbning i tarmens nervsystem och dess signalsubstanser som är kopplade till CNS (Centrala Nerv Systemet)
  • Påverkan av svamp, bakterier, parasiter, amöbor och virus
  • Överskott av vad lekmän kallar för slaggprodukter

Vad gäller diagnosen IBS bygger den till 90% på den sjukhistoria patienten berättar för läkaren och att doktorn inte hittar något speciellt vid kroppsundersökningen på undersökningsbritsen. Ibland kan det vara motiverat att med laboratorietest och endoskopier (ex. koloskopi) utesluta alternativa diagnoser som exempelvis tjocktarmscancer, laktosintolerans, inflammatorisk tarmsjukdom inklusive mikroskopisk kolit, glutenintolerans.

Inom primärvården finns en stor osäkerhet vad gäller IBS. Man är rädd för att missa farliga tillstånd. Dessutom brukar IBS-patienter kräva omfattande utredning. När jag för flera år sedan som underläkare arbetade på en specialistmottagning för mag-tarm-sjukdomar var kanske 80% av patienterna renodlade IBS-fall eller funktionell besvär/tarmrubbning som tillståndet också kallas.

Eftersom vi inte vet orsaken till IBS har vi heller ingen entydigt effektiv behandling. Därför finns det hur många behandlingar som helst för IBS. IBS-behandling är därför ett lyckorike – inte minst kommersiellt – för olika alternativa behandlingar – från avancerade lavemang till örtblandningar och ”dunderkurer”. Det är som när skojare sålde ormolja på marknaderna för hundra år sedan. Finns det en effektiv och säker behandling för en sjukdom så slår den ut skoj-alternativen.

Bulkmedel (medicinska fibrer) fungerar ibland: 1/3 av patienterna blir bättre eller helt bra, för 1/3 händer ingenting och 1/3 blir faktiskt sämre(!) på stort fiberintag.

Ibland kan man få hjälp av lugnande mediciner som ex bensodiazepiner (potentiellt vanebildande), läkemedel som påverkar tarmens krampbenägenhet, manipulera med kosten och ibland kan man bli hjälpt av sömn och vila.

Ett lovande läkemedel är Zelnorm®, som är godkänt av FDA i USA. En svensk läkare kan alltid söka licens för detta läkemedel. Min erfarenhet är att många patienter får hjälp av Zelnorm®.